Fjärillar och elefanter
Det har varit tyst här ett par dagar, jag tror man har kunnat hört vingslag från en fjärill i denna tystnaden.
Jag är helt säker på att man kan ha hört elefanterna dansa också...
Jag är helt säker på att man kan ha hört elefanterna dansa också...
Just nu har jag både klumpiga elefanter med tunga steg stampandes i min mage men även vackra små fjärillar i magen.
Så otroligt rädd att elefanterna ska döda de små vackra sakerna där inne, jag vill att de klumiga stora sakerna ska försvinna och bara låta rosa vackra små sakerna bo där inne (helst för alltid)...
Så otroligt rädd att elefanterna ska döda de små vackra sakerna där inne, jag vill att de klumiga stora sakerna ska försvinna och bara låta rosa vackra små sakerna bo där inne (helst för alltid)...
Dansa full med lycka
Känslan att dansa runt i lägenheten sjungandes och full med lycka och glädje.
Tänk vad en person kan få en annan att tänka och känna.
Tänk vad en person kan få en annan att tänka och känna.
När osäkerheten vinner
Ni som känner mig vet att jag har smärtor i kroppen dygnet runt, ibland mer ibland mindre men de finns alltid där.
Alla mina val i vardagen tar på krafterna.
Alla mina val i vardagen tar på krafterna.
Att överväga om man orkar handla, om man orkar slänga soporna idag eller om man ska ta dem imorgon. Om man orkar ta en fika på stan, om man orkar med en utekväll som en vanlig 23 åring. Om man fixar att att ta en dusch idag eller om det kommer innebära ännu mer smärtor.
Hamnade på golvet i eftermiddags, smärtan slog till mig som en jävla käftsmäll och där låg jag. Orkade inte röra mig, orkade inte försöka be om hjälp. Orkade inget så jag låg där och stirrade upp i taket med tårarna i ögonen och funderade på om detta är ett liv, är det ett liv att behöva överväga allt, att få smällar så man ligger där ensam och hjälplös på golvet?
Är det ett liv? Ja det är det, mitt liv.
Den ständiga oron att inte veta när livet ger mig den där smällen så jag faller ihop, faller ihop i en hög och ligger där tills livet ger mig sin hand igen att jag orkar resa mig upp igen.
Ikväll önskar jag att jag kunde vara med på en såndär utekväll som jag vet skulle blivit helt underbar, men jag vågar inte. Min oro att jag ska få en smäll igen så jag faller ihop där bland alla människor, jag vågar inte.
Jag hatar känslan att låta oron vinna, känslan att jag inte vet om jag gjorde rätt eller fel.
Just nu ångrar jag mig, jag hade gärna varit med alla underbara människor ikväll, skrattat, dansat och levt livet som en vanlig tjej.
En vanlig 23 årig singeltjej som lever livet, livet utan smärtorna som sätter stopp.
Jag hatar känslan att låta oron vinna, känslan att jag inte vet om jag gjorde rätt eller fel.
Just nu ångrar jag mig, jag hade gärna varit med alla underbara människor ikväll, skrattat, dansat och levt livet som en vanlig tjej.
En vanlig 23 årig singeltjej som lever livet, livet utan smärtorna som sätter stopp.
Djupa andetag, skratt och en längtan
Igår fick jag återigen passa två helt underbara barn, Sam 4 år och Vicky 2 år.
Känslan jag får när jag ringer på deras dörr och hör hur det klampas som små elefenter trots deras små fötter och skrik att nu kommer Becca äntligen.
Man möts av kramar som nästan får en att trilla omkull, deras leenden..
Lite lek, lite mys, lite sagoläsning och lite sång och sen är det tid att sova.
Jag tröttnar aldrig på att sitta bredvid deras sängar när de somnat och lyssna på de djupa andetagen bara små barn kan ta när de sover.
Underbara barn.
När jag sitter där känner jag hur mycket jag längtar efter att få bli mamma.
En dröm som växer sig starkare hela tiden, jag vill bli mamma.
Jag längtar efter att mötas av ljudet av springande små fötter, jag längtar efter de skratten som är så äkta de bara kan bli, jag längtar efter de djupa andetagen och ögenen som tindrar.
Jag längtar så mycket att det gör ont, men en dag, en dag kanske det är min tur.
(Kanske ska börja med att hitta kärleken först.)
Känslan jag får när jag ringer på deras dörr och hör hur det klampas som små elefenter trots deras små fötter och skrik att nu kommer Becca äntligen.
Man möts av kramar som nästan får en att trilla omkull, deras leenden..
Lite lek, lite mys, lite sagoläsning och lite sång och sen är det tid att sova.
Jag tröttnar aldrig på att sitta bredvid deras sängar när de somnat och lyssna på de djupa andetagen bara små barn kan ta när de sover.
Underbara barn.
När jag sitter där känner jag hur mycket jag längtar efter att få bli mamma.
En dröm som växer sig starkare hela tiden, jag vill bli mamma.
Jag längtar efter att mötas av ljudet av springande små fötter, jag längtar efter de skratten som är så äkta de bara kan bli, jag längtar efter de djupa andetagen och ögenen som tindrar.
Jag längtar så mycket att det gör ont, men en dag, en dag kanske det är min tur.
(Kanske ska börja med att hitta kärleken först.)
det där leendet
Så fort jag sluter mina ögon är det dig jag ser.
Jag ser ditt underbara leende och jag är helt säker på att jag skulle kunna förklara för hela världen exakt hur du ser ut när du ler.
Sitter och ler bara jag tänker på det där leendet. Det där leendet jag hoppas att jag snart får se igen
Jag ser ditt underbara leende och jag är helt säker på att jag skulle kunna förklara för hela världen exakt hur du ser ut när du ler.
Sitter och ler bara jag tänker på det där leendet. Det där leendet jag hoppas att jag snart får se igen
