Djupa andetag, skratt och en längtan

Igår fick jag återigen passa två helt underbara barn, Sam 4 år och Vicky 2 år.

Känslan jag får när jag ringer på deras dörr och hör hur det klampas som små elefenter trots deras små fötter och skrik att nu kommer Becca äntligen.
Man möts av kramar som nästan får en att trilla omkull, deras leenden..
Lite lek, lite mys, lite sagoläsning och lite sång och sen är det tid att sova.
Jag tröttnar aldrig på att sitta bredvid deras sängar när de somnat och lyssna på de djupa andetagen bara små barn kan ta när de sover.
Underbara barn.

När jag sitter där känner jag hur mycket jag längtar efter att få bli mamma.
En dröm som växer sig starkare hela tiden, jag vill bli mamma.
Jag längtar efter att mötas av ljudet av springande små fötter, jag längtar efter de skratten som är så äkta de bara kan bli, jag längtar efter de djupa andetagen och ögenen som tindrar.
Jag längtar så mycket att det gör ont, men en dag, en dag kanske det är min tur.
(Kanske ska börja med att hitta kärleken först.)





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0